Kära Församling;
Denna söndag läser vi under mässan ur Markusevangeliet ( Mark 7:1–8, 14–15, 21–23).
En mening i den texten talar till mig starkare än dem andra. Jesus sade: ”Bara det som kommer ut ur människan kan göra henne oren.” Jesus menar här att alla dem olika saker och ting som på så många olika sätt smutsar oss själva och verkligheten runt omkring oss, allt detta har sin början i människans hjärta.
Jag vill noggrant se på mitt hjärta under den vecka, för att med Guds hjälp, med den Helige Andes hjälp sträva efter det att det som är rent kan komma ut ur min inre,

Kära Församling;
som en försenat hälsning efter Kristi kropps och blods högtid, vill jag citera ur B. Göranssons bok – ”Maria Elisabeth Hesselblad. Ett helgon från Sverige (Catholica 2016), sidan 69-70, en text som kan leda oss till meditation över Herrens närvaro i altarets sakrament:

”Tidigt på sommaren var de tre unga kvinnorna i Bryssel och dagen för den årliga Corpus-Christi processionen kom. Systrarna Cisneros var hängivna katoliker och önskade att Maria Elisabeth skulle följa med dem till sakramentsprocessionen utanför St. Gudulekatedralen. Maria Elisabeth skriver och berättar vad som hände:
Jag visste inte, att biskopen bar någonting särskilt, jag tittade bara på processionen ungefär som på en militärparad, och när jag fick se mina två vänninor falla på knä tillsammans med nästan hela menigheten, smög jag mig in bakom den stora katedralportalen för att inte väcka anstöt bland de närvarande. Där mumlade jag: ”Inför dig, min Gud, faller jag på knä, men inte här.” När jag sagt detta hade biskopen som bar monstransen i sina händer nått fram till porten; min själ, som var så plågad av strider, fylldes plötsligt av en ljus känsla och en röst som tyckts komma både utifrån och inifrån mitt eget hjärta sade: ”Jag är den som du söker…” Jag föll på knä. Luften var full av en ljuvlig doft, som från en blommande äng om våren. Var det islossning oc hvårens knoppning i min själ? Där, bakom kyrkporten, tillbad jag för första gången Vår Herren närvaro i altarets heliga sakrament.”

Kära Församling;

i mässans prefation för dagens högtid – den Heliga Trefaldighets dag, läser vi bland annat:

”Vad vi genom din uppenbarelse tror om dig, det tror vi också utan åtskillnad eller olikhet
om din Son och om den helige Ande,
och när vi bekänner den sanne och evige Guden tillber vi både var och en av personerna

och deras fullkomliga enhet i gudomlig härlighet.”

Orden ur missalet sammanfattar en av de största trons mysterier – Gud är en, Gud är Fadern, Sonen och den helige Ande. Det som låter obegripligt bekänner vi varje gång när vi gör korstecknet: i Farens och Sonens och den helige Andes namn. Det är ett enkelt sätt att minnas att Gud är oss nära med all sin makt och välsignelse. Ha en välsignad vecka – med Fadern, Sonen och den helige Anden.

f. Marek

Kära Församlingen,

På Pingstdagen tänker vi på apostlarna som kunde se dem yttre tecken på den Helige Andens utgjutande: vinden, elden, förmågan att tala ett annat språk.
På Pingstdagen tänker vi på oss själva och kanske vi har det svårt att se något tecken alls på den Helige Andens ankomst. Hjälparen, Sanningens Ande vill komma till oss som den kom till apostlarna. Och Anden vill göra med oss samma som den gjorde med apostlarna – leda oss och hjälpa oss att med vårt liv vittna om Kristus. Jesus Kristus ger oss Sanningens Ande och med den Anden sänder oss för att vi med vårt liv vittnar om honom. Fyllda av Anden och andens gåvor blir vi Kristi autentiska vittne.

Kära Systrar och Bröder, kära Församlingen;

Det är redan 6:e påsksöndagen som vi firar den helgen. Det betyder att vi närmar oss Kristi Himmelsfärds dag, tio dagar efter den högtiden kommer Pingstdagen och så avslutar vi årets påsktiden. Tiden går fort, man kanske inte hinner mer allt som man planerat. Man kanske har en känsla att man alltid drabbas av tidsbrist.

I evangeliet som vi läser denna söndag, säger Kristus bland annat: ”Mitt bud är detta:” (Joh 15:12), och hans sätter kolon där. Det är som om han öppnar ett utrymmer för oss som vi kan fylla med så många olika goda gärningar till vilka vi har möjlighet i vår vardag. När vi gör det som är gott, det som är i samklang med Guds vilja, så uppfyller vi Kristi bud. Må den veckan som närmar sig ge oss många tillfällen till att uppfylla Kristi bud i vårt liv.

f. Marek Gil (kh)

Kära församling,

Jag ber om ursäkt att jag är sen med denna veckans hälsning.

Jag vill hälsa Er idag med dem orden som vi idag, på den Gudomliga barmhärtighetens söndag, läser i mässan.

Kommunionantifon säger: Herren säger: Räck ut din hand och stick den i min sida. Tvivla inte, utan tro! Halleluja. (Joh 20:27)

Jesus Kristus kommer till oss med budskapet om barmhärtighet. Han kommer med detta budskap till var och en av oss. ”Räck ut din hand, stick den i min sida.” – dessa Kristi ord säger att Guds barmhärtighet är inom räckhåll. Ta den gåva som den Barmhärtige Guden vill ge dig. Ta emot gåvan för att ge den vidare, till andra, så att bönen som man idag ber i mässan efter kommunionen, förverkligas i våra liv: ”Allsmäktige Gud, låt påskens gåva, Kristi kropp och blod, för alltid bära frukt i våra tankar, ord och handlingar.” Må Guds barmhärtighet syns i våra tankar, ord och handlingar.

Ha en välsignad vecka

br. Marek

Kära Församling,

Jag skriver dessa ord till Er på påskafton. Och det vanliga vore att just nu, på påskafton, närma oss en gemensam firande av Påskvakan i kyrkan. Med välsignelse av eld och påsk ljuset…

En biskop riktade påskhälsning till sitt stift och sade att han önskar sig själv och alla att vi inte blir skrämda och rädda på grund av Jesu Kristi uppståndelse.

Denne biskop sa att lärjungarna som efter Kristi uppståndelse var på väg till Emmaus
(Luk 24:13-35) erkände för Jesus att ”de gjordes uppskakade” när de fick höra kvinnorna berätta om den tomma graven. De kanske tänkte att allt var över och nu istället allt börjar på nytt. På helt annorlunda sätt på grund av det att vår Herre Jesus Kristus är uppstånden.

Det finns så mycket runt omkring oss som skrämmer oss och gör att vi inte längre känner någon trygghet. Det finns mycket som gör oss oroliga och som frestar oss att ge upp.
Men låt oss inte vara rädda på grund av Herrens uppståndelse! Uppståndelsens morgon, Jesus som lämnat graven vittnar om att hoppet lever!

Kristus är uppstånden!

Han är sannerligen uppstånden!

Glad Påsk till Er Alla

br. Marek

Kära församlingsmedlemmar;

Låt mig böra med att dela en länk som gör det möjligt att följa påsk firandet direkt från Stockholms domkyrka: 

https://www.katolskakyrkan.se/aktuellt/stiftsnyheter/2021/de-heliga-tre-paskdagarna-herrens-dod-begravning-och-uppstandelse

Kära Systrar och Bröder,

Vi går in i de heliga tre påskdagarna. I kväll läser vi i Johannes evangelium att Jesus och lärjungar hade samlats till måltid.
Hur mycket längtar vi inte efter att kunna samlas!
Att samlas i församlingen för att tillsammans fira Påsken. I denna längtan måste vi se att varje enskild bönestund som vi ägnar åt Herren leder oss till gemenskapen. Gemenskapen med Herren och också med vår församling, ja, med hela världsvida kyrkan.

Vi får be på så många olika sätt – meditation, rosenkransen, litania, bibelläsning, vara med på gudstjänst via tv eller internet och mycket mer…

Glöm det inte, kära Syster,
kom ihåg det, käre Broder,
att även om du känner dig mycket ensam under årets påskfirandet, din bön, din tid med Herren – gör dig till en levande och viktig del av församlingen, av kyrkan. Tack för din bidrag till kyrkans gemenskap. Utan den vore kyrkan fattigare.

Med önskan om Guds ledning för oss alla under påskdagarna.

br. Marek

Hosianna eller Bort med honom! Korsfäst honom!

Kära Församlingen;

Vi går in i Stilla Veckan och vi börjar den tiden under kyrkoåret, som alltid, med Palmsöndagen – Passionssöndagen. I liturgin hörs som ett eko hur Jerusalem folk ropade: ”Hosianna Davids Son” när Jesus tågade in i staden. Samma folk skrek några dagar senare: ”Bort med honom! Korsfäst honom!”

Jesu Kristi närvaro leder också i vårt liv antigen till det att vi vill ha honom, behålla honom närvarande eller det att vi frästas att klara oss bara på egen hand, alltså utan Kristus – bort med honom.

Stilla Veckan, dagarna fram till påskens firande, kommer att på ett speciellt sätt fyllas vår Herres närvaro. Må vi välja att välkomna honom med den hoppfulla ”hosianna” för att sedan kunna gå tillsammans med honom genom lidande och död, ända fram till uppståndelsens morgon.