Kära Församling;
som en försenat hälsning efter Kristi kropps och blods högtid, vill jag citera ur B. Göranssons bok – ”Maria Elisabeth Hesselblad. Ett helgon från Sverige (Catholica 2016), sidan 69-70, en text som kan leda oss till meditation över Herrens närvaro i altarets sakrament:

”Tidigt på sommaren var de tre unga kvinnorna i Bryssel och dagen för den årliga Corpus-Christi processionen kom. Systrarna Cisneros var hängivna katoliker och önskade att Maria Elisabeth skulle följa med dem till sakramentsprocessionen utanför St. Gudulekatedralen. Maria Elisabeth skriver och berättar vad som hände:
Jag visste inte, att biskopen bar någonting särskilt, jag tittade bara på processionen ungefär som på en militärparad, och när jag fick se mina två vänninor falla på knä tillsammans med nästan hela menigheten, smög jag mig in bakom den stora katedralportalen för att inte väcka anstöt bland de närvarande. Där mumlade jag: ”Inför dig, min Gud, faller jag på knä, men inte här.” När jag sagt detta hade biskopen som bar monstransen i sina händer nått fram till porten; min själ, som var så plågad av strider, fylldes plötsligt av en ljus känsla och en röst som tyckts komma både utifrån och inifrån mitt eget hjärta sade: ”Jag är den som du söker…” Jag föll på knä. Luften var full av en ljuvlig doft, som från en blommande äng om våren. Var det islossning oc hvårens knoppning i min själ? Där, bakom kyrkporten, tillbad jag för första gången Vår Herren närvaro i altarets heliga sakrament.”