Helgen 21-23 oktober 2022 deltog jag i pastoralrådsmöte på stiftsgården Marielund på Ekerö utanför Stockholm.

Representanter från landets 44 katolska församlingar, representanter från polska och kroatiska missionen samt representanter från systra-ordnarna och stiftets prästråd samlades tillsammans med biskop Anders för att tala om och lyssna på erfarenheter från stiftet och den världsvida kyrkan.

Mötena hålls varje vår och höst, och det var femte året som jag deltog. Mitt mandat som representant för Skaraborgs katolska församling S:t Brynolf och S:ta Helena upphör i samband med församlingsmötet 2023.

Temat för höstens möte var ”Synoden 2023 – så går vi vidare tillsammans”. Mötet inleddes som vanligt på fredagskvällen med mässa ledd av biskopen.

Nytt och aktuellt i stiftet

Efter middagen höll biskopen i en programpunkt som kallas Nytt och aktuellt i stiftet. Nedan följer intressanta punkter i stark sammanfattning:

• Biskopen berättade bland annat att de nordiska biskoparna har träffat biskoparna i Tyskland för att tala om den oro som finns över vissa utvecklingstendenser inom den katolska kyrkan i Tyskland. Biskopen uppmanade till bön över detta.

• Nya präster har anlänt till Sverige, liksom systrar: lazarister och ursuliner från Eritrea.

• Den nya politiska situationen i Sverige kan komma att påverka både medlemstal och möjlighet för nya medarbetare i stiftet. En kommande bestämmelse om att man skall tjäna minst 31 000 kr/mån för att få uppehållstillstånd skulle omöjliggöra utbyte av medarbetare med andra länder, eftersom de inte har en lön av den storleken. Även medlemstalet skulle vika: Att stiftets medlemstal är stabilt eller något växande beror på våra nya inflyttade medlemmar från utlandet. Vi har utträden på runt 1000 personer årligen (vilket motsvarar 1 %, samma som Svenska kyrkan), men bara 100 upptagningar. Inflyttningar jämnar ut talen.

• Det är fortsatt svårt att bevara ungdomarna i kyrkan. Vi måste arbeta mer engagerat med dem – konfirmationen blir annars lätt avslut på kyrkliga karriären.

• Ulf Ekman ombedd framställa program för evangelisering. Församlingen skall ju evangelisera. Bok: Vänner emellan. Dela med sig av tron på ett vänskapligt sätt!

• Församlingarna måste vara välkomnande gemenskaper, få människor att känna sig välkomna. Har tyvärr förekommit att människor känt sig utstötta eller ej välkomna. Även konvertiter glider bort. Hittar gemenskap någon annanstans.

• Vi hoppas att synodarbetet skall ge många exempel på hur vi kan arbeta på delaktighet, gemenskap mm.

• Det får inte bli så att man bara känner sig hemma i en (typ av) församling – att man måste ha det på ett visst sätt. Ett inre evangeliserande arbete som ligger framför oss.

• Vi behöver fördjupa trosintensiteten. Stor framgång annars för grupperingar som är mer etniskt inriktade, kanske fundamentalistiska eller evangelikala. Det finns i nuläget ett 30-tal spansktalande kristna grupper bara i Stockholm.

• Just nu tre fd präster i Svk som förbereder sig för att bli präster hos oss. 

• Ett hundratal konverterar varje år, men ett tusental lämnar kyrkan!

• Gängbegravningarna ofta katolska. Adriana, 12-åringen som mördades förra året, var anmäld för dop. Hon fick katolsk begravning som katekumen.

• Biskopen berättade om möte med Sebastian Stakset, som blivit kristen i en spansk karismatisk grupp. Mamman katolik.

• Rörelse i samhället mot det sekulära, som troende är vi ständigt utmanade. Därför måste vi stärka inte minst våra ungdomar så att de orkar stå emot. Rusta de unga så att de kan försvara sin tro och känna sig burna av församlingarna och andra ungdomar.

• Stiftsungdomsdagen lockade många ungdomar och blev en framgång. Nästan 400 ungdomar. Måste arbeta vidare med kallelser också – vi kan inte alltid få präster och ordensfolk utifrån. Vi måste producera våra egna! Vi måste hjälpa ungdomar överväga möjligheten till en kallelse.

• Stort intresse för att bli permanent diakon finns i stiftet. 

• Platser där vi inte har kyrka och präst behöver uppmärksammas. Där är nyckelpersoner viktiga – de kan samla in de spridda katolikerna till mässa. Ringa runt, tjata som en mor: kom till mässan!

• Finns mörkertal i vårt stift. Jfr Nässjö som trots att det ligger nära Jönköping kan locka hundratal till mässa, och kan ha flera mässor per söndag. Vi måste stärka ute-stationerna.

• Värdefullt att ringa, påminna, säga att vi saknar dem, att vi älskar dem.

• Synodmaterialet viktigt: Visar svagheter men också möjligheter. Jfr när vi är svaga är vi starka. 

• Inte dela upp oss för mycket! Vackert när vi är samman över våra olikheter i traditioner, ursprung mm.

DAG 2

Rapporter om synodarbetet

Vi fick en rapport från stiftet om arbetet med den synodala processen. Församlingarnas svar hade sammanställts och skickats som stiftets svar till den nordiska biskopskonferensen. Denna har nu i höst sammanställt de nordiska ländernas svar och skickat till Vatikanen. I Rom kommer svaren från biskopskonferenserna sammanställas och skickas ut igen till kyrkan grupperad i kontinenter. För Europa kommer ett möte hållas i Prag nästa år. Vid detta möte kommer biskopar och representanter från biskopskonferenserna bearbeta materialet en gång till och skicka tillbaks till Vatikanen. Efter ännu en bearbetning kommer detta material presenteras vid den världsvida biskopssynoden 2023. En nyhet vid denna synod är att den inte kommer avslutas, utan fortsätta i ett nytt möte följande år. Allt för att poäntera processens karaktär av fortsatt vandring på en gemensam väg.

Material om den synodala processen kommer presenteras för församlingen särskilt. Målet är att sätta upp tidslinje och olika dokument på anslagstavlorna.

På stiftets hemsida finns allt svenskt material om arbetet med den synodala processen i stiftet.

Örebrogrupp

Per Englund från katolska församlingen i Örebro berättade om församlingens medverkan och arbete i en interreligiös och interkulturell samverkansgrupp.

Gruppen har fått alltfler och större uppgifter. Kommunen och polisen ser och relaterar till den.  Möts fyra gånger per år. Ser och känner varandra över grupperna.

T ex inför besök av Paludan gick SMS från Polisen: vi vill träffa er!

Församlingens medverkan utgör ett uppskattat katolskt ansikte i denna grupp.

Grupparbete om fortsättningen

Av alla svar som kommit in i samband med stiftets egen synodala process kunde man bara ta med en liten del i stiftets gemensamma svar. Av allt annat har man samlat en stor bank av fina tips, tankar och goda idéer. Materialet har sammanställts under olika rubriker, och församlingarna kan fritt använda sig av detta för det fortsatta lokala arbetet och gemensamma vandringen. Mötesdeltagarna gick igenom punkterna och berättade sedan för varandra om vad som särskilt fångat deras intresse och vad som verkat användbart.

Förslag på revidering av församlingsordningen

Några ledamöter, bland andra undertecknad, presenterade ett förslag till justeringar av den gällande församlingsordningen. Bland annat föreslås en mindre detaljerad reglering av pastoralrådets uppgifter och att man tar beslut om utrymmet (t ex belopp) för firmateckningsrätten som  bl a kyrkoherdarna har.

Sörforsa kapellförsamling

Två medlemmar från Sörforsa kapellförsamling utanför Hudiksvall berättade den spännande historien om sin församling. Linne-tillverkningen ledde till att arbetare från dåvarande Böhmen lockades till trakten. De samlade pengar till kapell och fick en präst som verkade i det som då var den nordligaste församlingen och omfattade allt land norrut, dvs mer än halva landet. Kapellet byggdes efter en förebild från Alperna och ett kapell som sägs ha byggts till kejsarinnan Elisabeths (Sissi) minne eller som gåva till henne.

Under 90-talet upplevde församlingen ett uppsving då systrar från Moder Theresa av Calcuttas orden verkade i bygden. Man hade bl a lägerverksamhet av olika slag. Senare har man upplevat en tillbakagång och omfattar numer ett mindre antal medlemmar. Det finns fortfarande möjligheter till läger, och det finns eldsjälar som vill bevara och utveckla kapellförsamlingen.

Dessvärre har man haft stora besvär med de präster som satts att betjäna församlingen. De har tidvis legat i vad man kan beskriva som strid mot varandra, och församlingen upplevde mycket litet stöd från stiftet. För bara några veckor sedan fick man en ny kyrkoherde (som fick lämna en tjänstgöring i Kristus Konungens församling i Göteborg, vilket var problematiskt eftersom han var den ende kvarvarande som kunde fira 1962 års mässa).

DAG TRE

På söndagen hölls de formella förhandlingarna. Bland annat skulle två motioner från Göteborg dekanat, framtagna av undertecknad, behandlas. Den första motionen handlade om hur stiftet kunde hantera de känslor av utanförskap och mörkläggning som uppstått i Kristus Konungens församling i Göteborg.

Den andra motionen uppmuntrade biskopen att särskilt se till kyrkoherdarnas uppgift och uppmuntra dem till lyhördhet och fördjupat ansvar för församlingens behov och förväntningar.

Den första motionen fick enligt pastoralrådets beslut inte behandlas in plenum eftersom den innebar att biskopens skulle gå emot påven.

Den andra motionen avslogs, eftersom kyrkoherdarna enligt sina prästlöften redan har lovat att göra/vara sådana som motionen efterlyser.

Biskopen sade ungefär följande om situationen i Göteborg:

Det var det svåraste församlingsproblem (eller djupaste församlingssplittrig- jag är osäker på ordvalen) han hittills upplevat som biskop, och föranlett stor arbetsinsats från stiftsledningen. Det är dels en liturgisk fråga som vållat mycket oro. Påminde om liknande fråga för 20 år sedan – neokatekumenatets gudstjänster som väckte oro. Dessa firas inte längre i församlingskyrkan.

Man vill göra samma igen, eftersom den tidigare hanteringen givit goda erfarenheter: Hitta plats för regelbundet firande av 1962 års mässa. Det har visat sig svårare än man först trodde och har resulterat i olika lokaler. Likväl har man ändå firande regelbundet i Jonsered.

Förutom de liturgiska frågorna finns dessutom personliga konflikter. Vi får tro att det går att hela, även om det tar tid.

Vad gäller det fortsatta firandet av 1962 års mässa har det utkristalliserats 6 -8 platser i stiftet där den äldre liturgin kan firas, även om allt inte är klart. Vi får säga: det finns rimliga möjligheter att fira den mässan. Vi vill undvika att splittringen förstärks. Men det finns många som känner sig sårade på båda sidor.

Därefter behandlades en bilaga till Göteborgsdekanatets inlämnade rapport om läget (vilket alla dekanat förväntas göra inför pastoralrådet). Skrivelsen hade bifogats rapporten som en illustration av situationen i Göteborg. Pastoralrådets AU hade tagit del av texten, men uppfattade emellertid den som en separat skrivelse. Man avfärdade den som en inlaga i ett tvistemål om ett aktiebolag (där i och för sig församlingen var ensam ägare). Från AU sades också att pastoralrådet nog inte bör göra något yttrande i det som nu är en civil rättsprocess. Slutsatserna bifölls av pastoralrådet.

Katekes

Som avslutning av söndagens plenum höll biskopen en mycket fin katekes över bönen, närmare bestämt över den bön som Herren själv lärt oss:

Vad är det att be Fader vår? Allt vad vi behöver för att be.

Bön, tro och liv går alltid ihop i det kristna livet.

Fadern vänder vi oss till först. Fadern är allt. Jesus talar mer om Fadern än om sig själv. I Jesus ser vi också Fadern. Genom, med och i Jesus vänder vi oss till Fadern. Vi ber inte på egen hand, utan med, i och genom Jesus. Vi säger tillsammans med Jesus: Fader vår. Vi får dela Jesu relation med Fadern. Jesus ber i oss. Vi säger Fader vår med alla döpta. Vad är Fadern? Den dimension av verkligheten som vi kallar Himmelen. Guds eviga liv. Vi får dela det redan nu genom vår tro, vårt hopp och vår kärlek. Tar ut himlen i förskott. Tydligast i Eukaristin, där den förhärligade Kristus blir närvarande i hela sin verklighet.

I tron möter vi, om än i dunkel, redan nu och har en försmak av evigheten, himlen, härligheten.

Vi lever i tid och rymd, det är vår dimension, men i bönen får vi en försmak av himlen. Då kan vi delta i helgandet av Namnet, förhärligandet av Guds heliga Namn. Vi kan tillfoga något till Guds härlighet genom att lova och prisa Gud. I sig själv behöver Han inte detta, men här på jorden är vi kallade att bidra till förhärligandet och helgandet av Gud. Vi gör det i liturgin, men också genom vår bön. Vi är kallade till ständig bön. Därför får vi inte missbruka Guds namn. Vi skall lova Honom.

I evangelierna talar Jesus om Guds rike. Vi har fått det som ett frö, och det är en del av Guds heliga rike. Vi får bidra till att Guds rike blir mer och mer etablerat på jorden, mer och mer breder ut sig. Något oerhört att vi får bidra till detta. Vi är inte bara åskådare till detta, utan delaktiga och har ansvar för att sprida och etablera Gudsriket runt om oss.

Vi är medborgare i Guds folk, och då måste vi leva som ett sådant. Eftersom vi ofta glömmer detta, måste vi be Tillkomme ditt rike. Vi kan dock se oss som femtekolonnare eller spioner för Guds rike här på jorden. I vårt dagliga liv möter vi hat med kärlek mm barmhärtighet för att sprida och etablera Guds rike.

Ske din vilja, som Maria sade vid bebådelse och Jesus i Getsemane. Den svåraste, kanske, av alla böner. Ske din vilja, inte min. Här, just, behöver vi Marias hjälp och får krypa in i hennes Fiat, ske efter din vilja. Må det ske som du har sagt.

Här på jorden får vi förvalta Guds vilja. I himlen sker den alltid. Gud gör sig beroende av mig, för att Hans vilja skall ske. Vi får Andens hjälp till detta, buden, Kyrkans hjälp. Vi skall dömas efter detta: har ni varit trogna förvaltare av Guds vilja?

Vi f å r be om livets nödtorft, om det jordiska goda. Vi får be om det vi behöver för att tjäna Guds vilja. Men det är inte mitt dagliga bröd, utan vårt, det gemensamma, brödet vi ber om. Hela mänsklighetens. Man har också sett den dagliga kommunionen som vårt dagliga bröd, och det är något att försöka nå. Vi måste vara beredda att dela med oss av det dagliga brödet.

Vi behöver ständigt förlåtelse och förlåta varandra. ”förlåta Gud” – det blev inte alltid som vi tänkt oss. Vi anklagar Gud ibland: varför blev – var inte allt som vi tänkt oss eller hoppats? Vi måste förlåta för att bli förlåtna.

Inled oss inte i frestelse. Han tillåter att vi blir frestade och prövade – för att det skall bli tydligare att vi gör ett eget val. Frestelser kan vara nödvändiga för helgelsen. Även Jesus frestades. Kan hjälpa oss att gå helighetens väg. Gud arbetar på vår helgelse genom prövning. Men då måste vi förstå att vi får Guds hjälp. Frestelsen kan hjälpa oss att välja Gud på en djupare nivå.

Jesus ensam kan rädda oss från det onda. Vi kan inte rädda oss själva. Vi är alla märkta av syndafallet. Även i det goda kan finnas något av självgodhet hos oss. Det finns något som inte är riktigt renat hos oss. Fram till vårt sista andetag behöver vi frälsningen.

Därför kan vi också avsluta med doxologin. Vi måste förvandlas och ge Gud ensam äran, som i doxologin.

Efter katekes var det mässa, middag och avfärd.

Anders Appelqvist, 2022-10-23